Ouhw. Det tar på krafterna när man jobbar 10 timmar om dagen med brutalt illamående. Det har tydligen valt att komma nu, sådär 23 veckor in i graviditeten. Jag som precis skrev förra veckan att jag sluppit allt det. Skulle jag aldrig sagt! Nu mår jag illa hela dagarna från och till och kan knappt äta. Har nu bunkrat upp med saker som jag faktiskt får i mig - Mariekex & frukt, så jag kan äta någonting iallfall. Fick även hem "blutsaft" idag som jag beställde. Järntabletterna kan ju dö, lite så känner jag. Antingen är jag förstoppad eller så är det åt andra hållet, och så fiser jag så jävla äckligt (haha). Danne höll på att dö, så det är ju den enda lösningen. Testade de precis och fy fillijox va ÄCKLIGT! Men hellre de än att må skit av järntabletterna. Får se om detta funkar bättre nu.

Efter jobbet kom världens bästa svärföräldrar och gjorde en insats. Eftersom jag har börjar bli yr och nästan svimmar varje gång jag går till/hem från jobbet numera (tar en halvtimme åt varje håll ungefär) så bestämde jag mig för att köpa en snabb cykel. Tina och kenneth skjutsade mig, bar den, monterade den och körde hem mig med den! Hur bra som helst! Så nu har jag en ny och braig att åka till jobbet med. Hämtade även ut kläderna jag beställde häromdagen från gina tricot och blev RASANDE! Hade beställt ett oranget spetslinne och ett vanligt basic svart linne, och får ett grönt och en jävla tant-skjorta???? Skickade ett hat-mail och imorgon blir det retur. Dom som jobbat på lagret där måste ju antingen varit färgblinda eller jävligt morgontrötta. Sur. Förresten fick Tina sin första spark av sitt barnbarn idag. Huhu! Mysigt. Nu ska jag äta äpple! Vecka 23 imorgon. Hörs!