Som en padda utan stödhjul

Jag börjar bli riktigt stor och klumpig nu. Redan nu tycker jag att jag börjat gå med den där typiska "vaggstilen". Min rygg börjar ta stryk som fan. Onnnnt. Men nått ska man väl ändå ha? Jag som mått så bra hela tiden, inte en skymt av någon foglossning och allt därtill. Detta blir väl det som kommer plåga mig igenom det sista. Annars mår jag underbart. En kort dag på jobbet idag och cykeln trampade hem redan klockan 1. Har efter det handlat lite smaskigt till ikväll. Danne ska iväg på bortamatch så det blir en kväll med mig själv, och då måste man ju ha lite snask. Har förövrigt gått hela dagen och väntat på ett sms att mitt objektiv har kommit, men icke. Sen när vi är på väg hem från högö så slänger jag ur mig att det är konstigt att det inte kommit med tanke på att det skickades för två dagar. Fick en bläng och svaret: "Det har kommit, det ligger ett brev från posten hemma". Haha! Tack för den. När vi precis varit där vi kunde hämtat ut det. Blir på söndag eller måndag. Nu har jag det iallfall. Gött som fan. Imorgon bär det även av till Linköping och ikea hyffsad tid. Säng med tillbehör och alla andra saker som e kvar på listan kan prickas av där. Bara babygymet och miniapotek kvar sen, sedan är vi helt redo! Ska bli fantastiskt mysigt att få upp sängen. Bädda den och fixa. Att den kommer stå där kommer bli ett wakeup-call. Om 5 dagar är vi på tvåsiffrigt!! Och på onsdag bär det av till barnmoskan och ska få höra pluttans hjärtljud för första gången! Även mäta SF-måttet för första gången. Ha en fin helg! :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0