Jag är så nöjd med mitt liv. Med allt. Vad jag har åstadkommit. Min livssituation. Jag har världens finaste sambo och pojkvän som jag älskar över allt annat i världen. Och så ska jag ha barn med honom. Våran fina lilla flicka ligger och sprattlar i mig, växer och blir större varje dag. En liten oss. Hur fin kommer hon inte vara? Om man har älskat innan, tror jag att när man får henne i handen kommer ingenting ha betytt någonting i jänmförelse innan. Vi har båda jobb, har kunnat köpa fina saker till henne, kunnat spara massa pengar för att försäkra oss om att vi har så vi klarar oss när hon kommer till världen. En trygghet. Vi har fina föräldrar som ställer upp i vått och torrt, hjälper oss på traven och ser fram emot det jättemycket. En trygg familj och släkt med andra ord. Vi kommer kunna ge våran lilla prinsessa en stabil och säker framtid, och det känns så jävla bra. Det är precis såhär jag har velat att det ska kännas den dagen man skulle skaffa barn. Att man har pengar, tid, kärlek och får dela det tillsammans med den personen man älskar mest i hela världen. Jag är lyckligt lottad.