Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag ska nog vara glad att mina "problem" med graviditeten kommer såhär sent. Har fått sån fruktansvärd foglossning så jag snart gråter. Jag kan inte röra mig utan att de gör fruktansvärt ont. Och att jobba med de ska vi inte tala om. Jag är heeeelt slut efter en dag redan. Har gått in med inställningen att jag är nöjd om jag klarar två av de kommande tre jobbveckorna. Kan inte ta ut mig mer. Magen har sjunkit så jag snart drar den i backen och har en hel del förvärkar och sammandragningar redan. Börjar bli lite orolig faktiskt. Jag skulle behöva vila, annars kommer det nog fasen komma bebis snart. I de värsta studerna vill jag bara att förslossningen sätter igång, men vid närmare eftertanke så får hon nog vänta iallafall 2-3 veckor till tills hon är färdigbakad. Stort plus till min älskade sambo som hade maten klar tills jag kom hem. Guld värt. Han sitter och kollar på Djurgården på tvn, men har lovat att i halvlek gå med mig till affären och handla glass och chokladsås. Mitt nya carving. Glass. Men man får tröstäta lite när man är stor som en valross och har massa ont. Bjuder på en ful, osminkad bild från idag på jobbet med min hängbuk. Har ingen bra spegel hemma, så blir toapose på jobbet.