Hur sjukt är det inte??!?!?!? HUR SJUKT. Om en månad eller innan är jag troligtvis mamma. Vår lilla bebis räknas som klar nästa vecka! Åååååååh. Jag längtar så jag håller på att bli tokig. Jag kan inte sova om kvällarna för jag ligger och tänker, jag viker om dom små kläderna tuuuusen gånger om, och nu håller jag på att tvätta om sängkläderna en sista gång innan hon kommer! BB-väskan står packad och i princip klar för en sväng till förlossningen och jag bara sitter och väntar in att få ont. Att man ens kan sitta och vänta på en sån smärta? Men jag är SÅ redo! Inte ett dugg rädd, utan bara jävligt lycklig att det är så snart. Man är så tung och otymplig. Snart kan jag ha mina kläder igen, snart kan jag sova på mage igen, snart slipper jag ha ont, SNART ÄR VÅR DOTTER HÄR. Jag gråter. Flera gånger om dagen nu, för jag är så lycklig. Jag kan inte fatta det, och det kommer jag nog inte göra förrän hon ligger på mitt bröst. Vad man kan älska någon så mycket som man aldrig träffat. Daniel börjar bli nervös. Bara det är ett tecken på att det är nära. 31 dagar, en månad, 4 veckor. Kanske innan? Vanligast är mellan vecka 38 och 42. Jag menar, 38?! Jag är ju där om 2 veckor. Shit. Jag dör.