Jag är extremt dålig på att hålla de där med att ta kort med kameran, så det får bli när det blir. Tiden finns inte till. Ni får nöja er med mina instagrambilder och bloggning från mobilen. Idag tog vi i alla fall en långpromenad i höstvädret från oss till Livias farmor och farfar. Tog 45 minuter och sötis låg och sov hela vägen. Fick god mat där och Tina hjälpte mig med håret. MYCKET behövligt. Nu är det illrött och fint igen och den hemska utväxten är nu ett minne blott. Tryckte i mig en stor skål med glass innan vi blev hemskjutsade igen. Livia har haft en jävla temperament senaste dagarna. Hon orkar inte vara vaken så länge innan hon bryter ihop och ska vara nära, äta eller sova, men när hon har sina glada stunder kan vi stryka under ordet glada. Hon har börjat le för fulla muggar och kan charma vem som helst. Just nu ligger hon deckad, och jag tänkte snart göra detsamma. Hoppas hon sover lika bra som inatt. Det vore fantastiskt!