Upp och ner, ner och upp...

Hej humörsvängningar. Ni som gått över tiden med era barn vet vad jag pratar om. Det känns som det aldrig kommer ha ett slut och man gråter för minsta lilla. Det har jag gjort idag. Gråtit och sovit. Gick och la mig klockan tio igårkväll och vaknade fyra på eftermiddagen idag!!?? Helt sinnessjukt. Min kropp är som en degklump och jag orkar verkligen ingenting. Tog oss till affären och storhandlade och betalde mina räkningar, annars har jag bara legat och sovit, sovit, sovit. Försöker hela tiden se det från den positiva sidan - senast slutet på nästa vecka kommer hon vara ute, men det känns som det är en evighet tills dess. Iallafall med denna klumpiga kroppen. Orkar knappt ta mig ur sängen längre. Ber om utsäkt till mina vänner som ringer och vill träffa mig, men jag har verkligen noll ork just nu. Betyder dock oerhört mycket att alla hör av sig och undrar hur det är. Annars är det inget annat. Har en del värkar spridda på dagen, inget ihållande eller så, så det känns heller inte som att det ska komma igång snart. Hoppas dock på att det ska smälla till och bara sätta igång. Ni får hålla tummarna med mig så får vi se helt enkelt. Siktar in mig på igångsättning nu så är allt annat innan ett plus. Tänkte för en gångs skulle slänga in lite bilder i min numera tråkiga blogg sedan de dagarna som varit. När hon är ute sen looovar jag er en blogg fylld med massa fina bebisbilder, kläder och färg. Då plockas systemkameran fram, hela tiden! Ska även fixa en ny fin design framöver när jag har tid. Bilderna nedan är tagna från min Instagram - sandrasamuelsson, om ni skulle få för er att vilja följa mig där. Lite mer aktiv där för tillfället.



Kommentarer
J

Jag känner igen mig såååå väl :) Andra veckan på övertid hade jag börjat "gilla" läget och var inställd på att få vanka omkring som en anka resten av livet. Hade heller inga känningar hur mycket jag än bakade och städade... Men när jag de sista dagarna gav upp med att försöka få fart på processesen och bara inte gjorde något typ så började jag få lite känningar som sakta men säkert ökade :) 42+0 kom han sedan ut, utan igångsättning. Håll ut! När hon väl är ute sedan har du glömt allt det jobbiga :)

2012-08-27 @ 23:38:17
URL: http://jochp.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0