En fika med en efterlängtad vän

Lördag kväll. Helgerna går fruktansvärt fort. Försöker se det från de ljusa sidan. Just tanken på jobb för mig att krivera en aning. Inte alls samma ork och energi som man hade förut. Vaknar varje morgon och tänker tanken "sådärja, nu är det ännu en dag närmare mammaledigheten". Allt känns så mycket lättare då. På tal om föräldraledighet fick jag en fråga för ett tag sedan om hur vi skulle dela upp den. Det är jag som kommer vara hemma hela perioden. Jag har bättre grund och kommer få mer pengar, dessutom vet vi inte om Daniel har något jobb nu framöver, så det blir eventuellt A-kassa för honom, och då kommer han ändå vara hemma med oss. Vi får se hur det blir. Hur eller hur så kommer vi ta ut dubbeldagar första månaden hon kommer till världen. Han kommer alltså vara hemma dom 10 dagarna man får i början, sedan 30 dagar till. Kan bli en skön start! Annars då? Vädret har varit fantastiskt idag. Vaknade klockan halv 9 av att Danne låg och tryckte på magen och en dotter som låg och sparkade tillbaka. Hörde bara massa fnitter. "Jag retar henne bara lite, hah...hon sparkar tillbaka". Ja, men varför inte. Jag sov ändå inte så gott ;) Tog våra slitna kroppar och gick till högö för att hämta babygymet och babyskyddet. Måste ha sett roliga ut. Jag som vankar lite lätt fram och danne som haltar med sin lårkaka. Familjen annorlunda. Gick sedan ner på stan med min fina vän Sofie som jag inte träffat på massa månader. Tog en fika i solen, gick en sväng på stan och sedan åt vi hemma hos oss. Trevlig dag!

Ja visst är det konstigt när man börjar känna att saker händer i magen! Men fort går det och snart ska man ha slutat röka och dricka! Knasigt!

Haha ja, rökt och druckit har jag inte gjort sedan jag plussade. Inget jag saknar egentligen. Kanske smaken, men inte mer!

Får ni inte in mer pengar till hushållet om du jobbar och daniel tar ut ledighet? Jag tänker mig att pengar borde var en prioritet, eller?

Nej pengar prioriteras definitivt inte först. Det gör det första dyrbara året med vårat barn. Om Daniel ändå inte har jobb och får a kassa och det betyder att båda får vara hemma prioriteras det allra högst. Vi bor billigt och vi kommer klara oss. Det är viktigast. Kärlek kommer före pengar. Dessutom ammar jag om det går som det ska och måste vara hemma. Om folk slutade bry sig om andras val som dom inte ens borde bry sig om blir det bättre. Jag jobbar ju inte om ungen måste ammas var 3:e timme, Daniel inte alls får ut lika mycket som mig, och ännu mindre om han inte får a kassa. Då är det bättre han är hemma OCH jag. Om han inte får fortsätta jobba dvs.

Jag förstår absolut att kärlek prioriteras mer och att de första åren är viktiga. Men jag bara tänker att året därefter även dom är viktiga och kommer säkert kosta mer än vad man tänker sig. Ett barn kostar i genomsnitt 1 miljon kronor i sverige, från födsel till 18 år... det är mycket pengar och tänker bara att det även måste prioriteras om åren efter de första ska bli fina och underbara de med. Menade inte något illa är bara nyfiken på hur ni resonerar kring ert ansvar och glädje kring barnet.

Jo tack, barn kostar. Det vet jag. Har nu lagt ut mellan 20-30 tusen på ungen innan den kommer ut. Har massa pengar sparade både jag och Daniel och när mamma ledigheten är slut så börjar jag ju självklart jobba igen. Vi är två med inkomst och kommer klara oss bra. Finns ju dom som lever under mycket värre omständigheter. Ensamstående med låg inkomst. Alla klarar det om man vill. Allt kostar inte pengar och barn uppskattar mycket. Vi kommer ha det skit bra...