Blä blä blä. Idag kräks jag på allting. Det är en sån där depp dag när man tänker alldeles för mycket. Skulle behöva några timmar för mig själv och bara samla mig. En sån dag. När man bara tjuter för allting. Jag tror det är hösten som gör sig påmind. Jag känner mig helt slut. Daniel har fått någon långdragen förkylning och sover fortfarande på soffan och jag har det största ansvaret för lillan. Nu sover hon för en gångs skull. Magen krånglade nu i förmiddags igen, stackarn. Nu har hon somnat och jag har fått lite tid för annat. Är sjukt rastlös och skulle vilja göra någonting, men det finns inte så mycket att göra. Hoppas det blir lite bättre väder senare så man iallafall kan komma ut och gå en promenad en sväng och få lite luft. Till råga på allt så har min plattång gått sönder. Tjoho. Svinkul. Den har dock hängt med sedan högstadiet, så det kanske inte är så konstigt att den kastat in handduken. Lillan badade igår och hon var lika nöjd som vanligt med det! Somnade som en stock efteråt.

Saknar mycket idag. Känner mig dum när jag säger så, men det gör jag. Saknar mig och Daniel, våran tid tillsammans. När man fick tid tillsammans. Antar att det är nu i början det är jobbigast, och att det blir bättre med tiden. Jag saknar mina vänner. Bara kunna va. Ha tid. Min mamma? Att kunna göra det jag vill. Jag skulle aldrig byta ut det livet jag har nu, men bara ibland att bara ha friheten igen. Jag tror de flesta nyblivna mammor fattar vad jag menar. De flesta vågar nog inte säga det, men jag är öppen med det. Längtar tills den dagen man bara kan gå ner och ta en öl på krogen igen under en kväll, eller bara åka iväg över en dag. Men det får vänta. Jag har ett litet liv som behöver mig 24 timmar om dygnet, och hon är viktigast. Alltid! Det bästa som hänt.