Fina fina fina dotter!

92 års skillnad

Idag åkte vi till Britta på hemmet i Hjorted. Hon är en nära bekant till Daniels släkt och är nu 92 långa år. Tanten är helt bright i huvudet och vi hoppades att Livia skulle hinna träffa henne, och nu har hon gjort det!! Med ett stort leende på läpparna när hon såg henne. Även Livia drog till med ett par stora smile. Vilket lyckligt möte! Åkte sedan hem till Ella och Jesper på en fika. Livia blev trött och gnällig så tog en tripp hem och nu ligger hon i sin säng och sover. Fick även ett svar på mailen från Campus i Västervik som skrev att förskollärarlinjen kommer tillbaka från och med 2013. Hell YES! Så himla tajmat! Precis lagom tills jag varit mammaledig klart. Blir att söka in 2014! Skönt att veta vad man ska göra framöver. Viktigt med ett fast jobb och inkomst för framför allt Livias skull. Vill vara en bra förebild och kunna ge henne bästa möjliga uppväxt. Är sjukt peppad på livet och framtiden!! :)

6 timmar

Yes, Livia har slagit sovrekord med 6 timmar sammanhängande sömn, så idag är jag utvilad. Dock fick hon sova mellan oss från klockan 1 inatt då hon vaknade och var iskall?! Jävla lägenhet. Blir svinkall på nätterna. Hade glömt att sätta på elementet också. Suck. Fick på henne ett par tunna strumpor och la henne mellan oss så hon skulle bli varm (jag nojar sönder annars) och resultatet blev en jävla massa sömn. Hon kände väl sig trygg nu efter att ha sovit själv i en vecka. Hon åt och somnade nu om igen. Står mellan valen ta sovmorgon och somna om eller gå upp och vara effektiv. Tror jag väljer somna om, bara för att jag kan! Förresten har vi köpt in storlek 3 på blöjor nu. Liten blir stor! :) Tog en promenad till Willys igår och handlade det, därav bilden!

8 veckor stor!

Idag blir Livia 8 veckor gammal! Helt sjukt vad tiden går fort. Snart går hon väl också! Haha. Kan inte fatta att det var 8 veckor sedan jag låg med värkar och åkte in. Det känns som igår! Och hur mycket hon har växt och utvecklats på den lilla tiden. 


Nu har lillan sovit i sin säng i snart en vecka!! Rutinerna går hur bra som helst och hon klagar inte en gång. Klockan sju är det natti natti, hon får ny blöja, mat och läggs ner i sängen med speldosa, nappen och snuttekossan och vaggas en liten stund sedan sover hon. Hur bra son helst! Hon har även börjat fatta att hon har händer. Det är så tydligt. Sätter ihop händerna hela tiden och känner och drar i allting :) Nu ligger hon och jollrar här bredvid. Lilla gullan. Nu blir det morgonmys!!! 

Jag älskar dig

5730 gram & 58 centimeter

Sååå stor är våran prinsessa för tillfället. När vi satt i väntrummet var det andra bebisar som kunde hålla upp nacken och förmodligen var en hel del äldre än Livia som typ var hälften så stora? Haha. Vi har nog allt en stor tjej konstaterade jag när våran barnmorska sa "får hon BARA bröstmjölk?". Skitsamma. Huvudsaken är att hon är nöjd och mår bra! :) Fick även för första gången frågan om jag vill gå till psykolog för att bearbeta min förlossning. Har hållt allt inne och bara att hon tog upp det med mig fick mig att nästan börja gråta. Inser nog att jag kanske behöver det eftersom det blev så känsligt så fort jag pratade om det. Ska först och främst på min efterkontroll då de ska kolla att jag läkt ordentligt få gå egenom min förlossningsjournal steg för steg vad som egentligen hände eftersom jag fått så dålig information. Känns skönt när någon tar upp det och tar mig på allvar.

Livia sov förresten hela natten i sin säng inatt igen. Även just nu. Hon gillar det o sover mycket bättre. Helt underbart. Vaknar enbart en gång och vill ha mat, läggs ner där igen och somnar om! Vid sju imorse tyckte vi att hon skulle komma och morgonmys (hon hade ju ändå sovit 12 timmar då). Hon åt och somnade om lika fort igen. Vid tio fick vi väcka henne så vi skulle hinna till BVC. Haha. Lilla sömntuta. Sjukt tacksam att vi fått en bebis som alltid sover så bra. Då orkar man vara en pigg och glad förälder på dagarna! :)

Kvalitetstid och shopping!

Livia sov heeela natten i sin egen säng inatt! Hon gick till och med me på att sova där igen när hon vaknat och käkat. Hur stolt som helst!! Klockan sju kom hon och morgonmyste med oss i våran säng och somnade om igen. Ännu en dag fick vi sovmorgon till klockan 10.30! Gick upp och myste med risgrynsgröt, tända ljus och kikade på mysteriet på greveholm. Förresten ska de vara greveholm i år som julkalender också! Kan man ju inte missa!! Tog på oss och gick ner till stan efter det. Lämnade in Livias urvuxna kläder på busfrö och köpte två nya pyjamas till henne. Dom vi köpte häromveckan är redan för korta. Lång tjej!

Ikväll har vi haft fullt hus. Livia har roat sig själv genom att ligga på filten framför tvn och jollrat, bror har varit här och slappat och jag har klippt svärmor som passade på att mysa med Livia. Badade henne nyss, tog på henne pyjamas och matade henne, så somnade hon så gott. Så ännu en gång har kvällsrutinen funkat! Hon ligger nu vid sju och sussar i sin säng precis som igår. La bara ner henne så somnade hon. Daniel åkte på träning och jag har nu ENSAM kvalitetstid!! SÅ SKÖNT! Passade på att unna mig lite internetshopping, sket i att få dåligt samvete och bara njuter. Nu ska jag ta mig en kopp te och kolla på halv 8 hos mig och bonde söker fru i min ensamhet! Imorgon är det BVC besök med mätning och vägning! Detta nedan klickade jag hem.

Att skapa rutiner

Vill först och främst bara tacka för alla stöttande ord från höger och vänster angående förra inlägget! Det betyder mycket!

Idag sov Livia till 10.15 och dagen innan det 10.45! Snacka om att man får passa på att njuta när det kommer sånna dagar! Idag har jag bestämt mig för att nu ska vi börja med lite nattrutiner. Ska försöka få Livia att sova i sin egen skull på lite regelbundna tider, för allas skull. Hon har innan sovit mellan mig och Daniel, men nu har hon börjat fara sådant så vi tycker det är säkrast så, vi får bättre sömn och även hon. Tänkte att detta kommer vi få traggla med. Tog på henne pyjamas vid 7, matade henne och la ner henne i sängen för att se hennes reaktion. Satte nappen i munnen på henne, sjöng en godnatt sång och sedan sov hon!! Det var som om hon läste mina tankar och bara gick med på det! Underbart. Hon sover fortfarande, så jag är mer än nöjd (klockan är 20.10) så det verkar ha funkat! Nöjd mamma. Får se hur natten kommer vara. Tar förgivet att det kan ta några dagar innan hon vant sig vid det. Men jag ska kämpa på och vara envis.

Imorgon tänkte jag att vi skulle ta en sväng ner till stan och lämna in Livias urvuxna kläder på busfrö. Kanske kan man få en liten peng för det, och en del går till välgörande ändamål. Fick förresten hem korten på Livia idag! Även en bodysuit som är sydd just till henne som ingen annan har. Har suttit och gjort ett album till henne idag. Börjat iallafall. Jag älskar att pyssla och dona, och än så länge är jag nöjd! Ska fortsätta tills hon blir stor. Kul att ha och spara. Nu väntar jag bara på förstoringarna! :)

FRÅN MIN SIDA SETT - SFINKTERRUPTUR

Det har uppmärksammats mycket om just sfinkterruptur på sistone, att spricka "hela vägen". Jag såg ett klipp ur uppdrag granskning som gjorde mig väldigt berörd. Kvinnor som fött barn och fått förlossningsskadan sfinkterruptur men inte fått den hjälp de behövde, som har gjort att hela deras liv förstörts. Jag har mått jättedåligt efter min förlossning då detta inträffade mig. Men jag hade turen att få hjälp - att opereras nästan direkt efteråt, men även detta har satt djupa spår för mig psykiskt. Jag vet inte hur jag ska kunna våga föda ett barn till. Jag mår illa bara jag tänker på det. Ett tabubelagt ämne som ingen vågar prata om. Jag tänker nu stå upp och dela med mig av min historia. Vill att ämnet ska uppmärksammas eftersom det är så många som mörkar just detta och medför skador för livet hos endel. Detta är min historia - från min sida sett.

Klockan var sex när jag slog upp ögonen snabbt då jag märkte att jag hade börjat få värkar. Dom kom direkt med 3-5 minuters mellanrum. Hade hela tiden fått höra att man inte skulle åka in för tidigt till förlossningen då man bara blir hemskickad. Speciellt med första barnet. Jag ringde min mamma efter att ha väckt Daniel och sagt att idag är nog den dagen vi får träffa våran dotter. Min mamma skulle skjutsa in oss till förlossningen och undrade hur tätt värkarna kom. När jag berättade hur det var tyckte hon att jag skulle höra av mig till förlossningen, vilket jag gjorde. Mamma själv åkte in till stan och sin verkstad tills jag skulle höra av mig igen. Jag ringde förlossningen och de bad mig stanna hemma ett tag till. Ta en dusch, äta och vila upp mig, för om jag åkte in nu skulle jag förmodligen bara bli hemskickad. Jag gjorde som de sa, hoppade in i duschen och DÅ tilltog värkarna ännu mer. Med enbart en minuts mellanrum ringde jag tillbaka till mamma i panik och bad henne komma, för nu är det bråttom. Ringde förlossningen som sa att jag skulle komma in. Efter detta är min resa bara en suddig historia. Jag mins att värkarna gick i varandra, att Daniel masserade min rygg och att mamma hjälpte mig att andas. Skrevs in på förlossningen 08.18 och de satte CTG. Jag hade aldrig i hela mitt liv haft så ont. De kände på mig och konstaterade att jag redan var 7 cm öppen och fick gå över till ett förlossningsrum. Rum 1. Det var här både det bästa och det värsta som hade hänt mig skulle inträffa.

Krystvärkarna kom direkt bara jag bytte rum och jag var helt öppen. Utan någon smärtlindring alls krystade jag ut våran fina dotter. På 20 minuter exakt var hon ute. Det gjorde fruktansvärt ont just i det ögonblicket, men jag var samtidigt så lycklig. 3,5 timme efter första värken var hon ute. Det hade gått för fort. De kollade på mig och konstaterade att jag hade spruckit - inte bara lite, utan hela vägen. Tankarna började rulla. Hände detta verkligen mig? En man kom in och kollade på mig och sa att jag skulle behöva opereras. NU? Jag har ju precis fått min prinsessa i mina armar. Mycker mer information fick jag inte, mer än att de ändrade från att jag skulle vara sövd till att jag skulle vara vaken. På dem lät det som att det inte var alls farligt, utan mer att "du har spruckit litegrann, så det vore bäst att du opereras, för framtidens skull". Fick gosa lite med min dotter och Daniel innan. Jag rullades iväg från mina hjärtan, sårbar och med hur mycket hormoner i kroppen som helst. Livrädd.

I operationssalen fick jag en spinalbedövning som gjorde att jag blev utan känsel från midjan och neråt. Minns att jag var så trött att jag slumrade till medan en manlig läkare sydde igen mig där nere. Det räckte inte med att man skulle föda sitt barn, man skulle ha sönder hela sitt könsorgan. Hemskt. Så jävla hemskt var det. Jag kommer ihåg hur jag låg där och kände mig så himla liten. Skammen som föll över en. Längtan efter mitt barn. Tänkte på hur Daniel hade det. Att jag egentligen borde känna mig lyckligast i världen. Istället låg jag med särade ben medan en doktor sydde ihop mig. 

Jag hamnade sedan på ett uppvak. Där låg jag i ytterligare två timmar. Började få lite smått panik. Jag ville inte vara där längre. Det var de längsta timmarna i mitt liv. Jag mådde psykiskt dålig över allt som hänt. Det gick inte bara fruktansvärt snabbt att jag aldrig hann reagera, jag hade även spruckit så mycket det gick. Jag var så bedövad att jag inte ens kunde kissa. Det var det enda jag sedan blev tillsagd. Att jag regelbundet skulle kissa. Skjutsades ÄNTLIGEN till slut upp till min familj där vi fick fika och fira lite, sådär fyra timmar senare. Det snurrade i huvudet på mig. Mycket olika känslor. Jag var lyckligast i världen samtidigt som jag mådde så fruktansvärt dåligt. Vad hade faktiskt hänt mig? Vi fick tillslut ett rum på BB.

Jag pendlade hela tiden mellan smärta och lycka. Allt jag gjorde, minsta lilla rörelse gjorde så fruktansvärt ont. När jag skulle röra mig tog det jättelång tid, och så ont. Och toalettbesöken. Fy. Jag avskydde det. En gång i timmen skulle jag kissa. Det fick inte gå längre. Att torka sig med papper och känna hur svullen man var. Alla stygn. Den där hemska känslan. Jag fattade inte egentligen. Ingen gav mig någon ytterligare information. Och sitta, det var helt omöjligt. Den känslan går inte att beskriva, men vad visste jag? Det gör väl ont efter en förlossning? Det ska väl kännas såhär. Tänkte mycket på framtiden. Hur i helvete skulle jag våga ha sex igen när jag knappt vågade torka mig på toaletten? Alla hormoner sprutade. Fick bara en check hur det såg ut innan jag åkte hem. Att det var bra och att jag skulle på återbesök längre fram, annars ingenting.

Det är inte förrän nu i efterhand jag verkligen fattar vad som har hänt. Jag har själv läst mig till det, och jag har NU, sådär 7 veckor efteråt verkligen kunnat ta in vad som hände mig. Jag fick en förlossningsskada, en sfinkterruptur, sprack från ystad till happaranda. Det värsta som kan hända under en förlossning. Inte konstigt att jag mått riktigt jävla piss efter det. Men jag har varit tyst om det, för jag trodde det var en "piece of cake". Men nu efteråt när jag har läst andras upplevelser och sett på uppdrag gransknings dokumentär, har jag verkligen fattat att det inte alls är konstigt att jag mått som jag gjort, och är nu redo att prata om det. Det har sjunkit in. 

Jag har nog varit lyckligt lottad. Jag fick hjälp direkt, en duktig läkare gjorde det och jag har inte några problem med toalettbesöken längre. Det sitter mer psykiskt. Alla minnen, hur det kändes. Hur svullen och ont jag hade efteråt. Inte så konstigt kanske. Men jag hade tur. Det är just det de tar upp i avsnittet av kalla fakta. Att det inte är alla som har den turen jag har. Att vissa barnmorskor och undersköterskor mörkar skadan för att de skäms över att ha gjort ett "dåligt jobb", syr ihop dem och säger ingenting. De får sedan problem att hålla sig, det rinner avföring och de kan inte sitta ner längre. Vem vill göra så mot någon annan människa? Jag ville med detta inlägg vara med och stötta alla som har varit med om samma sak som mig. Att ha fått en sfinkterruptur. Att vi står upp för oss, vågar prata om det och få ämnet att blomma upp så kvinnor slipper få men för livet. Att de får vård direkt. 

Om ni vill se avsnittet av uppdrag granskning och sfinkterrupturen klicka här. Känsliga tittare varnas. Detta var min historia, kort och gott.





You are the sunshine of my life

Fredag

Ja, då var det fredag igen. Daniel stack och jobbade klockan nio, då jag gick upp och Livia sov vidare. Klockan elva kom Lina med lite fika. Livia var vaken och superglad hela tiden. Låg och flirtade för fulla muggar! Vid 1 snåret tog vi vagnen ner till stan för att hitta ett fotoalbum. Skickade efter foton och förstoringar på Livia och magen igår så nu ska de in i ett album och skriva lite fint med silverpenna i. Blir nog bra. Precis tryckt i oss middag. Fisk. Gud vad nyttiga! Livia somnade för en stund sedan på mitt bröst men ser ut att vakna snart. X faktor står på schemat, sen kryp i säng!

Solstrålen

Gud vilken gladputte vi fått. Ler för fullt hela tiden nu. Är vaken längre och full av energi. Inatt blev det inte mycket sömn, då hon skulle vara vaken och prata hela natten. Har varit bortskämda med sömn senaste dagarna med 5-6 timmars sammanhängande sömn i taget. Har tagit massa bilder med kameran. Måste börja göra det. Ska framkalla lite och skaffa ett album som hon kan kolla i när hon blir större. Även en del förstoringar ska göras. Måste framkalla bilderna på magen också. Kan vara kul att spara. Nu sover både hon och Daniel. Borde göra det jag med, men kan inte. Sökte en lägenhet innan med förresten. En trea på örngatan. Är som ett radhus med uteplats. Vore perfekt. Hålla tummarna!

Första skrattet & höstmarknad

Ååååhh! Så sjukt mysigt när det händer saker i hennes utveckling hela tiden. Idag har vi haft världens gladaste bebis som har haft ett stort leende på läpparna varenda vaken tid. Hon testar rösten hela tiden med joller och ljud och idag fick vi första skrattet med ljud!! Så mysigt! Hoppas snart på fler. Gud vad stolt man blir!

Idag var vi nere på stan och kikade på marknaden en sväng. Mest skit som vanligt. Livia sov i vanlig ordning ända från att vi gick till vi kom hem. Hon älskar åka vagn och sover sjukt bra i den! Fick med oss 2 bodys från Newbie hem i 56, då de är lite större i storlekarna och passar hennes långa överkropp bra. Alla andra bodys är för korta. Hon är någonstans mellan 56 och 62 så det går typ inte ha något annat än newbie. Borde finnas någon mitt emellan storlek där. Hon växer sjukt snabbt på längden fisan. Även gammaldags cocosbollar (ett måste) och nya amningsinlägg fick hänga med hem. Nu har vi precis tryckt i oss fläskfilé och pommes och Livia har somnat, så nu blir det sofflut.

Mamma & barn mys

Idag tog jag och Livia en sväng hem till Carro och Lowa. Mycket trevligt! En fika och mys med våra små prinsessor. Livia var tydligen trött och sov största delen i liggdelen till vagnen. Michelle och hennes son Oliwer kom senare också. Mysigt att se vad Livia har framför sig då de är cirka ett halvår äldre än henne. Gud vad mycket det händer på kort tid egentligen. Sjukt. Passar på att njuta lite extra av min lilla, för såhär liten blir hon aldrig igen!

Idag myser vi i höstrusket

Heja Livias nya sovrutiner!

Ja, nu kan jag inte klaga det minsta! Inatt sov skruttan fruktansvärt bra också! Vaknade en gång vid 4 för mat, och sedan en gång vid 7, då jag anser att det är morgon. Det gjorde tydligen inte hon, då hon var vaken en liten stund och nu har somnat om igen. Nu är klockan halv 11 och damen ligger forfarande deckad, så visst får vi sömn! Roligt med alla hennes höga och nya ljud hon får till hela tiden. Gud vad hon pratar. Och temprament har damen också! Hon vet minsann vad hon vill. 

Idag är det sånt där tråkigt höstväder. Dimma så in i bängen. Och regn, såklart! Fundrar på att ta mig en dusch och slänga mig i soffan och läsa en stund. Antar att denna dagen inte har så mycket att erbjuda. En film eller två också kanske. Ja, egentligen har jag ingenting att säga, så det är fruktansvärt onödigt att jag ens skriver här. Jag skulle bara säga att vi lever och mår bra - och att ni finner mig mer aktiv på instagram - sandrasamuelsson.

Jesus kristus...

Så kan man verkligen summera gårdagens kväll. Fy farao. Vi åkte hem till min mamma och Micke för att käka, men det blev inte en lugn stund. Livia blev övertrött och hade magknip så hon skrek oavbrutet och fick knappt luft. Till slut fick vi slänga in handduken och åka hem. Väl hemma så slocknade hon direkt. Deckade stenhårt och har enbart vaknar en kort sväng vid 4 inatt för mat, deckat igen och hon sover fortfarande! (Klockan är halv 10). Hon måste skrikit slut på alla krafter hon hade. Hoppas på en bättre dag idag. Senare idag kommer Daniels föräldrar förbi, annars ska vi inte göra ett skit - en vanlig söndag med andra ord.

Helg igen

Herregud vad veckorna springer iväg. I den här farten kommer ju Livia vara stor på ett kick. Hon har ju redan vuxit helt sinnessjukt mycket. Hon kommer alltid vara min lilla bebis.

Gårdagen spenderades med Daniel på stan. Självklart var Livia med. Nu står han i kö till en iPhone 5 (som alla andra). Kvällen blev ett enda stort traggel då Livia var så övertrött och omöjlig att söva att det bara var skrik i princip hela kvällen. Tillslut fick vi henne att somna, och har sovit bra inatt som tur är. Jag fattar inte. De flesta mamma bloggarna man läser så låter det som om livet var en dans på rosor hela tiden? Det är inte min verklighet iallafall. Ibland är det inte alls lika kul. Självklart har det sin charm, men alla andra kan väl inte ha änglar som ligger tysta och gör som man vill? Jag älskar min dotter över allt annat och skulle göra allt för henne, men det finns moments när det är jobbigt också. Självklart väger de bra över det dåliga tusen gånger om, men de finns! Det är inte alltid lätt att vara småbarnsmorsa.

Hur som haver, dagens planer är att gå en promenad, köpa blöjor och åka till mamma och Micke för att äta!

5250 gram & 57 centimeter

Ja, så stor är våran prinsessa nu. Kurvan går rakt uppåt om man säger så! Stora tjejen blir 6 veckor på söndag, helt sjukt. Hon blev även undersökt av en doktor på kontroll idag och allt såg bra ut. Även jag fick en tid för efterkontroll och sätta in min spiral. Gick hem en sväng och sedan gick jag och Ella ner till stan en sväng. Livia sov så sött hela tiden! Gick hem, lagade mat och Livia blev trött ännu en gång. Ska börja få henne att sova i sin säng nu, så får se hur det går då hon är väldigt lättväckt. Just nu ligger hon där och sussar så sött (stolt). En början iallafall :-) Nu ska jag trycka i mig en godispåse och invänta halv 8 hos mig, lyxfällan och sedan en film senare ikväll om vi orkar.

Pepp på träning!

Ohuuu, jag ska börja dansa igen och det känns helt fantastiskt! Äntligen göra något jag saknat och samtidigt bli av med degmagen. Börjar på måndag. Det kommer vara min höjdpunkt varje vecka! På tal om träning, trotsade jag det igår och åkte med Fredrica och Livia till corner och åt. Livia satt vaken och tyst i babyskyddet hela tiden och kollade med stora ögon på allt nytt. Hon har börjat prata så fruktansvärt mycket nu, och det är så härligt! Fick nästan ett litet skratt imorse. Det lät som det i alla fall! La henne även en stund i babygymmet igår. Det var intressant en stund, sedan ville hon komma upp igen. Nu har vi precis powernapat i 2,5 timme. Natten blev lite mindre sömn så tog igen det nu. Snart ska vi ta en promenad och sedan svänga förbi lager en sväng. Ha en fin dag!

Nattprat

Inatt blev det minsann inte mycket sömn! Dock är det förståeligt när Livia sov större delen av dagen, och just inatt var jag vaken med nöje. GUD vad hon pratade!! Och det var så mysigt. Högt och hela tiden. Lät som hon berättade en jätteintressant sak som jag bara var tvungen att höra på, och jag var inte sen på att svara henne och fick MASSA gensvar tillbaka i form av snack och leenden. Där låg vi klockan 4 på natten och pratade, och det var så myyysigt! Visst att hon använt sig av ljud innan, men inte på det sättet. Så underbart att se alla framsteg! Idag är jag en trött, men glad & stolt mamma!

Jag kärlekar dig

Har turen vänt?

Idag vaknade vi upp med en glad och pigg dotter som sovit fruktansvärt bra. 4 timmars sammanhängande sömn varje gång, en snabb måltid och sedan fortsatt sova. Fick sammanlagt 10 timmars sömn och sovmorgon till 9. Inte dumt alls. Skönt att hon är nöjd nu igen. Vet inte hur många gånger jag grät igår för jag kände mig som en dålig mamma. Hoppas vi har turen att det gått över så fort. Hon har sovit mestadels hela dagen idag. Vi var nere en sväng på stan, pratade med bostadsbolaget om ny lya som vi snart hoppas få tag i och var på Apoteket och köpte nya droppar till Livias mage. Bjöd sedan lillebror på mat här hemma och nu är det strömavbrott. Bloggar från mobilen.

Igår tog jag som sagt bilder på mamma och hennes mans bands kommande skiva. Första gången jag lämnade bort Livia. Fruktansvärt jobbigt och började böla så fort hon gick, men två timmar senare fick jag återförenas med henne igen. Älskade barn. Nu har jag äntligen fått fingret ur arslet och köpt och satt på frimärken på inbjudningskorten till Livias namngivning. Ska bara postas. Har även fixat folk som ska spela och sjunga då. Finast med livemusik. Låtarna kommer vara utan dina andetag och det vackraste jag vet. Ser fram emot det!

Utvecklingssprång 1

Ja, det är precis vad Livia är i just nu, vilket betyder en väldigt ledsen och gnällig bebis. För de som inte vet vad detta innebär så är det olika utvecklingssprång under första levnadsåren som är jobbiga för barnen då det sker förrändring i deras utveckling. Första sker just vid 5 veckors ålder. Jag visste inte vad de var med henne, och googlade lite och såg detta. Skönt att få svar på vad som är fel. Hon brukar ju vara så himla lugn och glad annars, men nu senaste dagarna har bara mammas famn dugit och hon har varit helt hysterisk nästan hela hennes vakna tid. Det enda som är bra är när hon sover eller äter. Det enda som inte stämmer med beskrivningen är just maten. jag ammar betydligt mycker mer nu än vanligt. Tänkte att jag skulle slänga in info om just det här nedanför så kan ni läsa, och ni som upplevt samma få se vad det kan bero på. Det blev en "aha-upplevelse" när jag läste det. Nu ska jag snart lämna Livia för första gången till hennes farmor och farfar som ska vara barnvakt medan jag ska till Gunnebo och ta kort till mamma och hennes mans nya skiva som dom snart ska släppa. Kommer nog inte koncentrera mig ett dugg!


Fas 1: Först en jobbig period när barnet kräver extra uppmärksamhet. Det är inte bara vi föräldrar som inte känner igen vårt barn. Barnet känner heller inte igen sig själv! Allt har förändrats, barnet har liksom trätt in i en ny värld.

Tecknen på att ett nytt utvecklingsprång är på gång är ungefär desamma varje gång:

Barnet...

  • skriker oftare och mer.
  • vill ha mer fysisk kontakt och vill att du ska ägna dig mer åt det.
  • har sämre aptit.
  • är blygare och klängigare än vanligt.
  • sover dåligt.
  • suger mer på tummen.
  • är tystare och mindre livligt.

Nyfärgat hår & trött bebis

Jag är extremt dålig på att hålla de där med att ta kort med kameran, så det får bli när det blir. Tiden finns inte till. Ni får nöja er med mina instagrambilder och bloggning från mobilen. Idag tog vi i alla fall en långpromenad i höstvädret från oss till Livias farmor och farfar. Tog 45 minuter och sötis låg och sov hela vägen. Fick god mat där och Tina hjälpte mig med håret. MYCKET behövligt. Nu är det illrött och fint igen och den hemska utväxten är nu ett minne blott. Tryckte i mig en stor skål med glass innan vi blev hemskjutsade igen. Livia har haft en jävla temperament senaste dagarna. Hon orkar inte vara vaken så länge innan hon bryter ihop och ska vara nära, äta eller sova, men när hon har sina glada stunder kan vi stryka under ordet glada. Hon har börjat le för fulla muggar och kan charma vem som helst. Just nu ligger hon deckad, och jag tänkte snart göra detsamma. Hoppas hon sover lika bra som inatt. Det vore fantastiskt! 

Mina nya kläder

Weho! Måste få tillbaka mitt shopping-sug, och jag känner att redan nu bara jag handlade nått till mig själv att jag fått upp lågan lite. Kan ju fortfarande inte komma i mina favoritbyxor och jag har en liten degmage, men jag hoppas den försvinner så småningom. Byxor väntar jag med att köpa tills jag vet min slutliga vikt och form. Nu är Daniel och Livia ute på äventyr själva. Känns tomt utan henne, men skönt att Daniel får lite tid med henne själv också. Tillbaka till ämnet kläder så slänger jag in en bild på mina nya inköp. Fick även med mig en mascara hem. Nu ska jag passa på att käka och sedan fortsätta med Marlenes hår. 

En dag på stan

Idag tog jag och Livia en sväng på stan med Ella i det underbara höstvädret. Solen stod högt på himmelen och det var frisk luft att andas in. Livia sov under hela tiden så vi kunde i lugn och ro kika i affärer och testa nya mcflurry mars på McDonalds. Unnade mig för en gångs skull en blus och en stickad tröja till mig själv. Även ett par tunnare vantar till Livia. Hämtade även hennes kläder på högöhallen som kommit efteråt. De ligger nu i tvättmaskinen. Snart kommer Marlene och jag ska hjälpa henne med håret, sedan blir det fredagsmys och xfaktor. Ni får en bild från Instagram på Livia i hennes nya klänning så slänger jag in bild på kläderna från kameran senare.

Newbie

Nu när Livia har vuxit ur alla 50 plagg i princip fick hon lite nytt idag från älskade Newbie. Har även ett paket att hämta ut på posten med ännu mer fint därifrån. Kommer från och med nu börja använda min systemkamera mer. Bloggen blir fan så mycket mer finare och intressant med bilder därifrån än från instagram. Om ni vill följa mig där heter jag sandrasamuelsson. Var även på BVC med trollungen idag. Hon väger nu 5020 g och är 56,5 cm stor. I genomsnitt lika stor som en tremånadersbebis. Haha! 

Älskade unge

Prinsessan en månad!

Igår blev vårat lilla hjärta en månad gammal! Läskigt vad tiden går fort, samtidigt känns det som evigheter sedan vi låg på BB. Tog en långpromenad, till willys för att handla, gick tillbaka och stötte på Livias farmor och farfar som skulle gå en sväng på lysingsbadet, så vi hängde på. Hon sov ändå så skönt i vagnen. Idag jobbar Daniel och det är riktigt skitväder ute, så vi stannar nog i sängen och myser hela dagen. Låter bra i mina öron. Imorgon ska vi till BVC och mäta/väga igen!

Regniga måndag

Ja, det märks ju tydligt att hösten har tagit Sverige med storm. Regn, regn, regn varenda dag. Fy! Kan inte fatta att det är oktober. Jag menar, det var ju nyss midsommar? Och nu är det lika långt till jul som det var sedan midsommar. Hemskt vad tiden rinner iväg. Det går helt sjukt fort när man har en liten hemma. Dock är jag glad att ha henne såhär liten under denna årstiden. Man hinner njuta av den korta bebistiden extra mycket och bara ligga inne och mysa. Till nästa sommar är hon nästan ett år. Det händer mycket på kort tid. Men ser fram emot det också. Ska bli mysigt att se henne utvecklas. Imorgon blir hon en månad. Så sjukt. Bästa månaden i mitt liv.

Idag har vi haft besök av Daniels mamma, pappa och syster, och igår var vi på fotboll. Kollade när Daniel spelade sin sista match och vann med 11-3 och gick upp i 5an. Blev lite fest för dom så jag och Livia hade en egen myskväll. Ikväll ska hon bada igen som hon älskar. Hon somnade precis bredvid här. Nappen flög ut, haha. Ska nog ta en powernap en sväng jag med. Njuta av min dotters lukt och andetag en stund. Beställde förresten nya kläder till henne innan. Konstigt nog har hon vuxit ur så mycket och hon behövde mer. Trodde jag aldrig!

RSS 2.0